V.8
Som rubriken antyder så har jag nu gått in i v.8. Magen växer och växer, så snart kan jag inte dölja att jag är gravid längre. Vad den växer av (ökad aptit, svullnad eller bebis) är svårt att säga, men växer gör den. Har gått upp ett kilo, och väger nu 55. Särskilt tjock är jag alltså inte i övrigt. :)
Humöret har lagt sig litegrann tycker jag, känner mig lite lugnare och mer harmonisk. Men visst får jag mina utbrott ibland, särskilt om R provocerar mig genom att retas eller vägra ge sig i en diskussion. Då kan det svartna rejält för ögonen.
Jag sa till R igår att nu känns det verkligen som att graviditeten har satt igång på riktigt. Jag mår rätt dåligt just nu, på flera olika sätt. Tung och trött i kroppen, andfådd, molvärk i rygg och mage, huvudvärk, feberkänslor, sömnproblem, restless legs (AND arms!), oro, fumliga händer och fingrar, m.m. Trodde någonstans att alla symtom jag skulle komma att få redan kommit i vecka sex. Men så var det alltså inte, för nu gör alla resterande vanligt förekommande symtom en stilfull entré i mitt liv. Alla på en gång. :) Fast det känns samtidigt naturligtvis bra att verkligen känna av graviditeten, eftersom jag var lite rädd att allt avstannat efter ultraljudet där vi inte såg något tickande hjärta. Det var nog helt enkelt bara så att fostret var för litet för att vi skulle kunna se något! Skall på nytt VUL (vaginalt ultraljud) nästa måndag, så då får vi se hur det står till med bebis.
Igår var vi hos pappa och hans tjej, och idag var mamma och hennes kille här. Alla är väldigt engagerade och förväntansfulla. Det verkar bli ett väldigt efterlängtat knyte det här, från många håll! Kotten kommer nog bli ett väldigt ompysslat barn. :)
Humöret har lagt sig litegrann tycker jag, känner mig lite lugnare och mer harmonisk. Men visst får jag mina utbrott ibland, särskilt om R provocerar mig genom att retas eller vägra ge sig i en diskussion. Då kan det svartna rejält för ögonen.
Jag sa till R igår att nu känns det verkligen som att graviditeten har satt igång på riktigt. Jag mår rätt dåligt just nu, på flera olika sätt. Tung och trött i kroppen, andfådd, molvärk i rygg och mage, huvudvärk, feberkänslor, sömnproblem, restless legs (AND arms!), oro, fumliga händer och fingrar, m.m. Trodde någonstans att alla symtom jag skulle komma att få redan kommit i vecka sex. Men så var det alltså inte, för nu gör alla resterande vanligt förekommande symtom en stilfull entré i mitt liv. Alla på en gång. :) Fast det känns samtidigt naturligtvis bra att verkligen känna av graviditeten, eftersom jag var lite rädd att allt avstannat efter ultraljudet där vi inte såg något tickande hjärta. Det var nog helt enkelt bara så att fostret var för litet för att vi skulle kunna se något! Skall på nytt VUL (vaginalt ultraljud) nästa måndag, så då får vi se hur det står till med bebis.
Igår var vi hos pappa och hans tjej, och idag var mamma och hennes kille här. Alla är väldigt engagerade och förväntansfulla. Det verkar bli ett väldigt efterlängtat knyte det här, från många håll! Kotten kommer nog bli ett väldigt ompysslat barn. :)
VUL!
Idag har vi varit på vaginalt ultraljud!
En intressant upplevelse. Vi kunde konstatera att jag är i v.7 som jag trodde, och att det bara är ett, och inte två, foster (vi undrade lite om det kunde vara tvillingar eftersom jag är så tjock om magen, men det är bara svullnad).
Kotten var för liten och suddig på bilden för att vi skulle kunna se något tickande hjärta, därför har jag fått tid snart igen för att vara på den säkra sidan.
Det vi kunde se var 'säcken' som fostret ligger i, och en liten suddig prick uppe i ena hörnet.
Hoppas att allt är som det ska, min gynekolog tyckte iallafall att allt såg helt normalt ut.
Efteråt åt vi kinamat (en av mina cravings) och sen gick jag hem och sov tungt i några timmar. Drömde obehagliga drömmar och vaknade av att jag hade rätt så ont i magen, ungefär som molande mensvärk. Blev väldigt orolig, men det gick över efter nån halvtimme så jag antar att det är vanlig växtvärk.
Nu har vi ätit middag och ligger och slötittar på tv i soffan. Skönt!!
Igår var jag hemma hos mamma på middag, och passade på att kläcka nyheten. Hon blev JÄTTEglad. :)
Lite chockad först kan man säga, men när hon smält nyheten lite så började hon prata om att hon äntligen skulle få börja åka till badhuset med barn igen, precis som vi gjorde varje onsdag när vi var små! :D
Hon blir nog en väldig hjälp min kära mor!.
Min syster har åkt utomlands idag, och skall vara borta i tre månader. Om allt går som det ska så kommer jag vara ganska tjock när hon kommer tillbaka... :)
PUSS från J och Kotten
Vad är detta? Avslöjnings-komplott!
J-vlar i min lilla låda vad det plötsligt spekuleras kring mig. Tyvärr är det inte så smickrande som det kan låta att vara föremål för andra människors spekulationer och nyfikenhet.
Idag kom min arbetskollega H (som redan listat ut mitt tillstånd) och meddelade snällt att en annan gemensam kollega skvallrat lite om mig på lunchen. "Tror du att J kanske är gravid? Ja, med tanke på hennes 'nya humör' och sådär...".
Där har vi det svart på vitt. Jag har blivit ett monster.
Förmodligen beror dessa spekulationer mest på att jag i vanliga fall är väldigt väldigt lugn, glad och harmonisk. Blir sällan uppretad eller upprörd över någonting egentligen, tar det mesta med ro.
Att jag gått från Fru Filbunke till Mamma Mördarmonster har tydligen väckt större förundran än jag hittills trott. Fan också.
Jag som trodde jag skulle kunna dölja det fram till nån vecka före förlossning iaf. Sen liksom checka ut lite snyggt genom att lyfta på tröjan och avslöja en liten lätt rundning på den i övrigt vältränade lilla kroppen. Tjena.
Jag ser redan nu sprängfärdig ut. Hoppas bara att den riktiga magen, bebismagen, kommer växa in i fett- och svullenmagen som jag bär på nu, och inte öka på den YTTERLIGARE.
H var väldigt diplomatisk idag och antydde att min snabba påtjocknad förmodligen beror på att jag 'är så smal i vanliga fall'. Han är en bra kollega, H. Smart.
Idag kom min arbetskollega H (som redan listat ut mitt tillstånd) och meddelade snällt att en annan gemensam kollega skvallrat lite om mig på lunchen. "Tror du att J kanske är gravid? Ja, med tanke på hennes 'nya humör' och sådär...".
Där har vi det svart på vitt. Jag har blivit ett monster.
Förmodligen beror dessa spekulationer mest på att jag i vanliga fall är väldigt väldigt lugn, glad och harmonisk. Blir sällan uppretad eller upprörd över någonting egentligen, tar det mesta med ro.
Att jag gått från Fru Filbunke till Mamma Mördarmonster har tydligen väckt större förundran än jag hittills trott. Fan också.
Jag som trodde jag skulle kunna dölja det fram till nån vecka före förlossning iaf. Sen liksom checka ut lite snyggt genom att lyfta på tröjan och avslöja en liten lätt rundning på den i övrigt vältränade lilla kroppen. Tjena.
Jag ser redan nu sprängfärdig ut. Hoppas bara att den riktiga magen, bebismagen, kommer växa in i fett- och svullenmagen som jag bär på nu, och inte öka på den YTTERLIGARE.
H var väldigt diplomatisk idag och antydde att min snabba påtjocknad förmodligen beror på att jag 'är så smal i vanliga fall'. Han är en bra kollega, H. Smart.
Idag är jag...
...så trött att jag inte ens orkar skriva.
Kan bara nämna att en arbetskollega listade ut min hemlighet idag. "You've got the glow" sa han. "Tror att du är gravid..."
Blev så imponerad av hans intuition att jag var tvungen att medge att han hade rätt.
Han verkar lyckligtvis vara pålitlig, så det får förbli hemligt på jobbet ett tag till. :)
Kan bara nämna att en arbetskollega listade ut min hemlighet idag. "You've got the glow" sa han. "Tror att du är gravid..."
Blev så imponerad av hans intuition att jag var tvungen att medge att han hade rätt.
Han verkar lyckligtvis vara pålitlig, så det får förbli hemligt på jobbet ett tag till. :)
Den enorma tröttheten...
Har redan sovit ett par timmar mitt på dagen, men jag skulle lika gärna kunna sova två till. Gick bara upp för att laga lite mat till mig och R.
Funderar lite på att berätta för en av mina systrar. Hon åker utomlands en längre tid, med avresedag onsdag nästa vecka, samma dag som jag har tid hos min gynekolog för att titta på kotten. Har ju hela tiden tänkt att jag måste berätta för alla systrar på en gång, men jag tror att det får bli så att jag berättar för henne först, eftersom hon skall åka bort. Vill inte berätta via telefon eller datorn, det känns för opersonligt.. Får fundera lite till.
Funderar lite på att berätta för en av mina systrar. Hon åker utomlands en längre tid, med avresedag onsdag nästa vecka, samma dag som jag har tid hos min gynekolog för att titta på kotten. Har ju hela tiden tänkt att jag måste berätta för alla systrar på en gång, men jag tror att det får bli så att jag berättar för henne först, eftersom hon skall åka bort. Vill inte berätta via telefon eller datorn, det känns för opersonligt.. Får fundera lite till.
Målarfärg och annat sattyg!
Kan man måla när man är gravid? Försökte söka lite på internet, och det verkar som att det är lugnt så länge färgen är vattenlöslig...
För säkerhets skull har jag stängt in R i gästrummet som skall målas, och jag tänker INTE hjälpa till. Jag håller ändå på med tvätten, så idag har vi sannerligen riktigt stereotyp arbetsuppdelning här hemma. :)
Jag är så sjukt svullen. Man skulle lätt kunna tro att jag är i fjärde månaden eller liknande. Vågar knappt visa mig ute. Längtar tills det inte går att ta miste på att jag är gravid, nu skulle jag lätt kunna passera som lätt lönnfet, och det känns inte kul. Jag vill ha bebismage! Inte 'svullen-tarm-mage'.
Nu är jag hungrig igen.
Inte konstigt att magen växer. :D
För säkerhets skull har jag stängt in R i gästrummet som skall målas, och jag tänker INTE hjälpa till. Jag håller ändå på med tvätten, så idag har vi sannerligen riktigt stereotyp arbetsuppdelning här hemma. :)
Jag är så sjukt svullen. Man skulle lätt kunna tro att jag är i fjärde månaden eller liknande. Vågar knappt visa mig ute. Längtar tills det inte går att ta miste på att jag är gravid, nu skulle jag lätt kunna passera som lätt lönnfet, och det känns inte kul. Jag vill ha bebismage! Inte 'svullen-tarm-mage'.
Nu är jag hungrig igen.
Inte konstigt att magen växer. :D
Jag håller på att förvandlas till en riktig häxa...
Jag fräste åt min kollega idag. Sån't händer ALDRIG. Hon förtjänade det inte ens.. Stackarn. Bad visserligen om ursäkt efteråt, men det hjälper ju kanske inte så mycket. Det känns som att jag svajar på gränsen till vansinne hela tiden! Ena stunden är jag helt lugn och harmonisk, och nästa vill jag skrika och slita håret av mig. Det kan vara sjukt små löjliga saker som utlöser det, i situationer då det är totalt onödigt att bli sur eftersom det inte hjälper ett dugg.
Till exempel kan jag bli galen om dragkedjan i jackan fastnar, eller om telefonen ligger längst ner i väskan när det ringer. Inte bara lätt irritation, utan fullständigt vansinne med fradga i mungiporna och svarta utpoppande ögon. Typ.
Powerwalkade med moster idag, och passade faktiskt på att berätta hemlisen. Hon har ett gäng graviditeter bakom sig och kan vara ett enormt stöd och bollplank. Hon blev superglad! :) Började prata om alla barnsaker hon sparat till just detta tillfälle! Fina babykläder, bärsele och sådana fina saker.
Min mage är stor som om jag vore i slutet av graviditeten. Jag är jättesvullen, och jag kan verkligen inte dra in magen som jag brukar kunna. Det måste vara det där underbara tarm-svällandet som man hört talas om. Mmmmm.
Nu är jag hemma och myser med min älskling, har gjort hans favvomackor och kokat te åt oss. Är sjukt trött, men klockan är faktiskt ganska mycket, så det är väl inte så konstigt. Tänker dock hålla mig vaken ett tag till så jag får lite kvalitetstid med R, vi har varit på varsitt håll hela kvällen.
Imorrn kommer rörmokare, snickare och elektriker. Vi håller på å bygger om här hemma, och jag hoppas att de fixar till de allra viktigaste sakerna här hemma imorrn, som dusch till exempel. Trött på att låna dusch hemma hos andra.
Puss / J och lilla Kotten
Till exempel kan jag bli galen om dragkedjan i jackan fastnar, eller om telefonen ligger längst ner i väskan när det ringer. Inte bara lätt irritation, utan fullständigt vansinne med fradga i mungiporna och svarta utpoppande ögon. Typ.
Powerwalkade med moster idag, och passade faktiskt på att berätta hemlisen. Hon har ett gäng graviditeter bakom sig och kan vara ett enormt stöd och bollplank. Hon blev superglad! :) Började prata om alla barnsaker hon sparat till just detta tillfälle! Fina babykläder, bärsele och sådana fina saker.
Min mage är stor som om jag vore i slutet av graviditeten. Jag är jättesvullen, och jag kan verkligen inte dra in magen som jag brukar kunna. Det måste vara det där underbara tarm-svällandet som man hört talas om. Mmmmm.
Nu är jag hemma och myser med min älskling, har gjort hans favvomackor och kokat te åt oss. Är sjukt trött, men klockan är faktiskt ganska mycket, så det är väl inte så konstigt. Tänker dock hålla mig vaken ett tag till så jag får lite kvalitetstid med R, vi har varit på varsitt håll hela kvällen.
Imorrn kommer rörmokare, snickare och elektriker. Vi håller på å bygger om här hemma, och jag hoppas att de fixar till de allra viktigaste sakerna här hemma imorrn, som dusch till exempel. Trött på att låna dusch hemma hos andra.
Puss / J och lilla Kotten
En vecka efter 'plusset'...
Nu har jag alltså vetat om i en vecka att jag är gravid.
Jag har varit skengravid ett antal gånger, och de gångerna har jag haft mååånga fler och kraftigare symtom än vad jag har nu, när jag verkligen är gravid. Lite ironiskt. :)
Det började ungefär en vecka efter ägglossningen. Jag började känna av lite halsbränna, och lite mensvärk. Kände mig tröttare än vanligt, men framför allt så fick jag ett sjujävla humör! Ville nästan strypa en del kunder på jobbet, om de bara gav mig en konstig blick, var lite trögfattade, lite otrevliga i tonen, trängde sig i kön, uppehöll mig efter stängningsdags o.s.v. Känner man mig så vet man att detta INTE är min vanliga natur. Jag är vanligtvis lugnet själv, stressas inte upp för mycket och har oftast ett enormt tålamod, även med de jobbigaste människor. Men nu kände jag mig plötsligt som ett rabiat mensmonster som högg på minsta lilla. Dessa stunder av galenskap var lyckligtvis inte så långvariga...
Min yngsta lillasyster var den som först uppmärksammade mitt nya humör.
"Vad är det med dig, du brukar aldrig vara på dåligt humör... Är du gravid???" sa hon klarsynt en dag när vi lunchade tillsammans. Bingo.
Hon visste det alltså innan jag själv visste det, även om jag misstänkte det.
Jag har ännu inte berättat för henne att hon hade rätt, vill gärna vänta några veckor till med att kläcka nyheten, med tanke på den relativt stora risken för missfall...
Min pojkvän R däremot, han läcker som ett såll. Jag har förbjudit honom att berätta det för sina föräldrar, eftersom jag vill vara med då, men han har redan hunnit berätta för tre vänner, sin lillebror och mosters man. Suck... Hoppas bara att dessa fem kan hålla på hemligheten en stund till.
Själv har jag berättat för EN person, min bästa kompis. Jag kände ett stort behov av att berätta för någon, och det kändes rätt att prata med henne. Jag kan inte välja att prata med bara en utav syskonen exempelvis, där måste jag ta alla på en gång så ingen känner sig utanför. Min bästa kompis är perfekt att prata med, så jag är glad att jag har berättat för henne, oavsett hur detta går.
Hoppas hoppas hoppas bara att den lilla kotten får ligga kvar i min mage och växa sig stor och stark tills det är dags att möta världen!
Jag har varit skengravid ett antal gånger, och de gångerna har jag haft mååånga fler och kraftigare symtom än vad jag har nu, när jag verkligen är gravid. Lite ironiskt. :)
Det började ungefär en vecka efter ägglossningen. Jag började känna av lite halsbränna, och lite mensvärk. Kände mig tröttare än vanligt, men framför allt så fick jag ett sjujävla humör! Ville nästan strypa en del kunder på jobbet, om de bara gav mig en konstig blick, var lite trögfattade, lite otrevliga i tonen, trängde sig i kön, uppehöll mig efter stängningsdags o.s.v. Känner man mig så vet man att detta INTE är min vanliga natur. Jag är vanligtvis lugnet själv, stressas inte upp för mycket och har oftast ett enormt tålamod, även med de jobbigaste människor. Men nu kände jag mig plötsligt som ett rabiat mensmonster som högg på minsta lilla. Dessa stunder av galenskap var lyckligtvis inte så långvariga...
Min yngsta lillasyster var den som först uppmärksammade mitt nya humör.
"Vad är det med dig, du brukar aldrig vara på dåligt humör... Är du gravid???" sa hon klarsynt en dag när vi lunchade tillsammans. Bingo.
Hon visste det alltså innan jag själv visste det, även om jag misstänkte det.
Jag har ännu inte berättat för henne att hon hade rätt, vill gärna vänta några veckor till med att kläcka nyheten, med tanke på den relativt stora risken för missfall...
Min pojkvän R däremot, han läcker som ett såll. Jag har förbjudit honom att berätta det för sina föräldrar, eftersom jag vill vara med då, men han har redan hunnit berätta för tre vänner, sin lillebror och mosters man. Suck... Hoppas bara att dessa fem kan hålla på hemligheten en stund till.
Själv har jag berättat för EN person, min bästa kompis. Jag kände ett stort behov av att berätta för någon, och det kändes rätt att prata med henne. Jag kan inte välja att prata med bara en utav syskonen exempelvis, där måste jag ta alla på en gång så ingen känner sig utanför. Min bästa kompis är perfekt att prata med, så jag är glad att jag har berättat för henne, oavsett hur detta går.
Hoppas hoppas hoppas bara att den lilla kotten får ligga kvar i min mage och växa sig stor och stark tills det är dags att möta världen!
Välkommen att följa min graviditet!
Jag är en 26-årig tjej i Stockholm som just fått beskedet att jag och min pojkvän väntar vårt första barn!
Jag har gjort två hemmatest som båda visat positivt, men ännu inte hunnit komma på mitt första besök hos barnmorskan. Har en tid bokad hos min gynekolog snart, så då får jag förhoppningsvis veta hur långt gången jag är.
Jag misstänker dock att jag är i v. 5-6. Detta är alltså alldeles nytt, och eftersom man aldrig kan vara riktigt säker på att allt går som det ska så väntar jag med att lägga ut privata bilder...
Min plan är att fortsätta skriva om allt som händer under hela graviditeten, och vill du följa mig är du välkommen.
/ J
Jag har gjort två hemmatest som båda visat positivt, men ännu inte hunnit komma på mitt första besök hos barnmorskan. Har en tid bokad hos min gynekolog snart, så då får jag förhoppningsvis veta hur långt gången jag är.
Jag misstänker dock att jag är i v. 5-6. Detta är alltså alldeles nytt, och eftersom man aldrig kan vara riktigt säker på att allt går som det ska så väntar jag med att lägga ut privata bilder...
Min plan är att fortsätta skriva om allt som händer under hela graviditeten, och vill du följa mig är du välkommen.
/ J
