Från graviditet till underbart småbarnsliv!

Jag fräste åt min kollega idag. Sån't händer ALDRIG. Hon förtjänade det inte ens.. Stackarn. Bad visserligen om ursäkt efteråt, men det hjälper ju kanske inte så mycket. Det känns som att jag svajar på gränsen till vansinne hela tiden! Ena stunden är jag helt lugn och harmonisk, och nästa vill jag skrika och slita håret av mig. Det kan vara sjukt små löjliga saker som utlöser det, i situationer då det är totalt onödigt att bli sur eftersom det inte hjälper ett dugg.
Till exempel kan jag bli galen om dragkedjan i jackan fastnar, eller om telefonen ligger längst ner i väskan när det ringer. Inte bara lätt irritation, utan fullständigt vansinne med fradga i mungiporna och svarta utpoppande ögon. Typ.

Powerwalkade med moster idag, och passade faktiskt på att berätta hemlisen. Hon har ett gäng graviditeter bakom sig och kan vara ett enormt stöd och bollplank. Hon blev superglad! :)  Började prata om alla barnsaker hon sparat till just detta tillfälle! Fina babykläder, bärsele och sådana fina saker.

Min mage är stor som om jag vore i slutet av graviditeten. Jag är jättesvullen, och jag kan verkligen inte dra in magen som jag brukar kunna. Det måste vara det där underbara tarm-svällandet som man hört talas om. Mmmmm.

Nu är jag hemma och myser med min älskling, har gjort hans favvomackor och kokat te åt oss. Är sjukt trött, men klockan är faktiskt ganska mycket, så det är väl inte så konstigt. Tänker dock hålla mig vaken ett tag till så jag får lite kvalitetstid med R, vi har varit på varsitt håll hela kvällen.

Imorrn kommer rörmokare, snickare och elektriker. Vi håller på å bygger om här hemma, och jag hoppas att de fixar till de allra viktigaste sakerna här hemma imorrn, som dusch till exempel. Trött på att låna dusch hemma hos andra.

Puss / J och lilla Kotten