V.8
Som rubriken antyder så har jag nu gått in i v.8. Magen växer och växer, så snart kan jag inte dölja att jag är gravid längre. Vad den växer av (ökad aptit, svullnad eller bebis) är svårt att säga, men växer gör den. Har gått upp ett kilo, och väger nu 55. Särskilt tjock är jag alltså inte i övrigt. :)
Humöret har lagt sig litegrann tycker jag, känner mig lite lugnare och mer harmonisk. Men visst får jag mina utbrott ibland, särskilt om R provocerar mig genom att retas eller vägra ge sig i en diskussion. Då kan det svartna rejält för ögonen.
Jag sa till R igår att nu känns det verkligen som att graviditeten har satt igång på riktigt. Jag mår rätt dåligt just nu, på flera olika sätt. Tung och trött i kroppen, andfådd, molvärk i rygg och mage, huvudvärk, feberkänslor, sömnproblem, restless legs (AND arms!), oro, fumliga händer och fingrar, m.m. Trodde någonstans att alla symtom jag skulle komma att få redan kommit i vecka sex. Men så var det alltså inte, för nu gör alla resterande vanligt förekommande symtom en stilfull entré i mitt liv. Alla på en gång. :) Fast det känns samtidigt naturligtvis bra att verkligen känna av graviditeten, eftersom jag var lite rädd att allt avstannat efter ultraljudet där vi inte såg något tickande hjärta. Det var nog helt enkelt bara så att fostret var för litet för att vi skulle kunna se något! Skall på nytt VUL (vaginalt ultraljud) nästa måndag, så då får vi se hur det står till med bebis.
Igår var vi hos pappa och hans tjej, och idag var mamma och hennes kille här. Alla är väldigt engagerade och förväntansfulla. Det verkar bli ett väldigt efterlängtat knyte det här, från många håll! Kotten kommer nog bli ett väldigt ompysslat barn. :)
Humöret har lagt sig litegrann tycker jag, känner mig lite lugnare och mer harmonisk. Men visst får jag mina utbrott ibland, särskilt om R provocerar mig genom att retas eller vägra ge sig i en diskussion. Då kan det svartna rejält för ögonen.
Jag sa till R igår att nu känns det verkligen som att graviditeten har satt igång på riktigt. Jag mår rätt dåligt just nu, på flera olika sätt. Tung och trött i kroppen, andfådd, molvärk i rygg och mage, huvudvärk, feberkänslor, sömnproblem, restless legs (AND arms!), oro, fumliga händer och fingrar, m.m. Trodde någonstans att alla symtom jag skulle komma att få redan kommit i vecka sex. Men så var det alltså inte, för nu gör alla resterande vanligt förekommande symtom en stilfull entré i mitt liv. Alla på en gång. :) Fast det känns samtidigt naturligtvis bra att verkligen känna av graviditeten, eftersom jag var lite rädd att allt avstannat efter ultraljudet där vi inte såg något tickande hjärta. Det var nog helt enkelt bara så att fostret var för litet för att vi skulle kunna se något! Skall på nytt VUL (vaginalt ultraljud) nästa måndag, så då får vi se hur det står till med bebis.
Igår var vi hos pappa och hans tjej, och idag var mamma och hennes kille här. Alla är väldigt engagerade och förväntansfulla. Det verkar bli ett väldigt efterlängtat knyte det här, från många håll! Kotten kommer nog bli ett väldigt ompysslat barn. :)
Kommentarer
Trackback
