mypregnancy

Bloggen har tagit lite semester nu, som ni märkt.
Tittar dock in då och då, och skriver en liten hälsning.
Hoppas av hela mitt hjärta att ni läsare har det lika bra som vi i sommarvärmen! All kärlek till er!
PUSS

Hej raringar!
Passar på att slänga in ett litet inlägg mellan amningarna. :)
Mjölken sinade lite efter min period av illamående och kräkande, så nu håller jag på å försöker kicka igång produktionen ordentligt igen. Detta innebär täta amningar, och så har jag blivit tipsad av BVC att äta 1 dl. quinoa om dagen. Ett hett tips om det är någon annan därute som behöver öka på mjölkproduktionen. Det verkar superbra!

Jag och Sofie brukar skämta om amningshjärna... Man blir hyfsat förvirrad mellan varven, både hon och jag har gjort en del konstiga saker i ren amningsvirrighet. Sofie tog dock priset när hon glömde bilen olåst med nyckeln i tändningen.... :D Tillstånd som dessa, av riktigt förfärlig amningsvirrighet kallar vi amningskoma, hahaha.
Förlåt Sofie, blev bara tvungen att delge mina bloggläsare detta... ;)

Idag har jag, Sofie, våra söner och hennes sons far varit och shoppat! Det var trevligt.
Efter det mötte jag upp mamma som är i stan, sen gick vi hem till oss och åt rostbiff och potatissallad.

Har inte lagt upp någon 'dagens mamma' på länge, måste försöka bli bättre på det. Har ju varit bortrest från och till den senaste tiden, därav de dåliga uppdateringarna. Kommer fortsätta så under sommaren, med lite sporadiska resor här och var. Vi har inte planerat in något speciellt, men vi är inte sena på att sticka iväg på små spontanresor när andan faller på.

Hur har ni det därute, kära läsare?
Även fast jag är dålig på att svara på kommentarer så uppskattar jag dem verkligen, det ska ni veta.

Förresten, Elliott har börjat le ganska frekvent, och igår log han intensivt under en lång stund, både mot mig och R.
Behöver jag säga att mitt hjärta smälte totalt? Den lyckan jag känner när han tittar på mig och ler, den är inte av denna jord. Ryser av glädje när jag tänker på det.

Nu ska jag återgå till plockande och ammande, ses sen!

Stora pussar och kramar från mig och Elliott.

...y chicos... Chico. :D

Har just vaknat efter min förmiddagslur, och snart ska jag och Elliott packa ihop oss och gå och hälsa på Sofie och Oliver. Sofie fyllde år igår, så vi ska fira henne lite - och såklart dessutom spana in lille Oliver som vi hittills bara sett bilder på!
Ska bli mycket roligt!!!

Min älskling fyllde en månad igår, DET NI!!! :)


Tack mina kära vänner för de gulliga kommentarer ni lämnar efter er... NI ÄR BÄST!

:o)

KÄRLEK.

Kära flickor och Tommy! :0)

Först vill jag bara tacka för alla fina kommentarer jag fått i samband med att jag publicerade förlossningsberättelsen.
Dock var det inte meningen att ni skulle gråta när ni läste den... :) Det var en liten pärs, det var det, men allt gick bra till slut och det är vi så otroligt tacksamma och lyckliga för. Jag har behövt lite tid att smälta allt kring förlossningen, har mått lite dåligt från och till när jag tänkt på hur det kunde ha gått (skitdumt och irrationellt, jag vet), men jag börjar få en sund distans till det nu. Är så djupt tacksam för att vår prins har kommit till oss!!! :o)

Sen vill jag ju såklart önska er alla en trevlig midsommar!!! Hoppas ni har det bra runtom i landet, och att ni fått jordgubbstårta och nubbe, eller vad ni kan tänkas sukta efter såhär på midsommarafton. :)

Såhär fin är min lille pöjk klädd idag:



Rutig finskjorta och jeans! :o) Mammas lille kill-docka.
Själv har jag min korallfärgade klänning med krås på bröstet, som jag köpte när jag var gravid, om ni minns. Den passar superbra nu efter förlossningen!

Nu ska jag tuzza iväg igen, vi hörs sen.

PUSS från oss alla!

:)

Fredagen den 22/5 2009 kl 10:15 hade vi tid på Specialistmödravården på Södersjukhuset, för att diskutera en eventuell igångsättning då jag gått 11 dagar över tiden. Vi var båda två rejält trötta på att vänta på Kotten, så vi hoppades verkligen att de skulle ta beslutet att sätta igång förlossningen. Vi var lite nervösa när vi satte oss i bilen, rädda för att de skulle skicka hem oss i väntan på en naturlig start. Sammandragningar hade jag haft sen långt tillbaka i graviditeten, ganska kraftiga fast aldrig direkt smärtsamma. Hoppades nånstans att dessa sammandragningar ändå skulle ha haft någon sorts effekt. När vi satt i bilen märkte jag  att de började komma tätare och tätare, kryddat med lite molvärk. Sa till Rick: "Haha, det vore ju lite kul om det satte igång av sig själv nu!". Vi fick vänta väldigt länge, tror vi satt i väntrummet i ca 45 minuter innan de kallade in oss. Under tiden i väntrummet vankar jag av och an, eftersom sammandragningarna fortsatt att komma tätare och tätare, och magen blir hårdare och hårdare för varje gång. Fortfarande inte ont. Till slut kommer sköterskan och kallar in oss, och ber mig lämna urinprov. När jag torkar mig efter toabesöket upptäcker jag lite, lite blod på papperet. "Oj" tänker jag förvånat, och förstår att nu är det ju faktiskt äntligen på G. Vi blir visade in i ett rum där de kopplar CTG på mig. Vi blir liggande så en stund, sköterskan går in och ut och  sneglar lite förvirrat på kurvan. Hon river av papperet från maskinen och går ut i korridoren för att visa läkaren. Sen kommer hon tillbaka och säger att de är tvungna att låta den gå lite till för att få en mer korrekt bild av kurvan. 4-5 st. läkare, barnmorskor och sköterskor går ut och in ur rummet och tittar på kurvan. Till slut får jag prata med en läkare som säger att värkarbetet har startat, men att fosterljuden är "lite avvikande",  utan att förklara närmare vad det innebär. Hon säger att de ska gå och diskutera hur vi ska gå vidare, och Rick säger:  "Ha i åtanke att vi vill gärna bli igångsatta idag, vi vill inte bli tvungna att åka hem igen".
Läkaren tittar på oss och säger: "Ni behöver inte oroa er, innan ni åker härifrån har ni fått barn." Jag börjar gråta av lättnad, och sköterskorna klappar om mig och tröstar. Rick drar en lättnadens suck. De kommer in igen efter en stund och meddelar att vi ska bli tilldelade ett rum på förlossningen.



Väl inne på rummet frågar jag vad de menar med 'avvikande fosterljud', och de förklarar lite svävande (för att inte oroa mig ytterligare) att de tror att bebisen är stressad i magen och inte riktigt mår bra under mina  värkar.  Barnmorskan undersöker mig vaginalt och konstaterar förvånat att jag redan öppnat mig för tre fingrar. Jag upplever fortfarande inte att jag har värkar, trots att ctg:n tydligt visar att så är fallet.  För att påskynda förlossningen beslutar de sig för att ta hål på hinnorna och låta vattnet gå. Denna procedur gör jätteont, och jag ligger och andas djupt för att parera smärtan. Jag är så himla rädd och uppjagad  att mina ben skakar konstant, jag ligger nästan och hoppar på britsen. Personalen är helt underbar och lugnar mig. Vattnet avgår, och barnmorskan säger "eran bebis har bajsat i fostervattnet". Detta hade jag hört kunde hända,  och att fostervattnet då kunde vara lite grönfärgat. Vattnet som rann ur mig var alldeles brunt, inte bara lite missfärgat. En undersköterska kliver på sitt pass, och barnmorskan informerar henne om läget: "Vattnet är JÄTTEmeckigt (meck = mekonium/bajs). Barnmorskan visar min pågående CTG (fosterljudsövervakning + sammandragningsövervakn.) för läkaren. Denne  meddelar att hon vill göra ett laktatprov (blodprov för att mäta halten av mjölksyra = graden av stress) på barnets skalp. Detta gör ÄNNU ondare än när de tog vattnet, och nu börjar tårarna rinna. Jag andas djupt och hulkar om vartannat, och Rick börjar vitna där han sitter i stolen brevid. Han ser hur ont jag har, och blir svimfärdig av situationen. Provet visar att bebisen är stressad, och läkaren går ut i korridoren för att rådgöra med kollegor. Hon kommer strax tillbaka och meddelar att de vill göra ett nytt laktatprov om 20 minuter. Nu har värkarna satt igång ordentligt, och nu gör de dessutom ont. Rick meddelar att 'värkmätaren' skjuter i höjden. Jag är dock förvånad över hur mycket det påminner om min svåra mensvärk från tonåren, så jag hanterar det fortfarande ganska bra. Ber dock om lustgas, för skönt är det INTE. De kopplar på lustgasen på lägsta nivån, och jag tar små försiktiga andetag i den eftersom jag är lite rädd för att 'försvinna iväg' och tappa kontrollen. Känner ingenting. Barnmorskan kopplar på CTG:n igen, och flyttar den fram och tillbaka över magen för att få in fosterljuden. Det är helt tyst. "Ligger han på höger sida sa du??" frågar hon mig. "Ja..." svarar jag, och börjar få kalla kårar.  Fortfarande helt tyst. Nu börjar paniken smyga sig på mig, och tårarna strömmar till igen. "Jag får inga fosterljud" säger hon till undersköterskan. Nu är jag övertygad om att vi förlorat honom, och känner hur rummet snurrar och magen knyter sig i ren och skär avgrundsångest.
"Du har ju inte satt på den" svarar den underbara undersköterskan, och jag drar en lättnadens suck när barnmorskan inser sitt lilla misstag och trycker på strömknappen. Återigen hörs hans hjärta ticka på, och jag torkar tårarna och tackar gud. Från ingenstans kommer en kirurg in och presenterar sig, i sällskap med barnmorska, läkare och undersköterska. Han pratar om läget, upprepar att bebisen verkar stressad och kanske inte mår så bra i magen, men jag hör bara sista delen av meningen: "...akut kejsarsnitt om en halvtimme, okej?". Jag nickar förvirrat, kejsarsnitt?  Det var nog det enda vi INTE hade tagit med i beräkningen. Detta blir lite för mycket för mig, jag blir både lättad och samtidigt livrädd, vad är det som är fel? Drar snabbt tre jättedjupa andetag i lustgasmasken och domnar bort en liten stund. Personalen är noga med att påpeka att detta INTE är ett ur-akut snitt, och att de inte är särskilt oroliga för bebisen egentligen. De vill vara på den säkra sidan. De vet att jag är väldigt orolig och vill gärna lugna mig, vilket jag är tacksam för.
De börjar förbereda mig för snittet, tar på mig långa konstiga bomullsstrumpor ('det är kallt i operationssalen') och ger mig en lustig mössa. Rick får operationskläder och mössa han med.



En narkossköterska kommer in och ställer några rutinfrågor om allergier och andra mediciner, samt berättar för mig vad som ska ske inne på operation. Hon berättar att jag ska få en spinalbedövning, och kommer vara vaken under snittet. Jag har cellskräck, och får panik om jag inte kan röra mig ordentligt så jag säger att jag är lite rädd att jag kommer få panik därinne. Jag rullas in på salen.



Jag är rätt borta i skallen av oro, gråt och lustgas. De ber mig sitta upp på britsen medan de sätter bedövningen. Känner ingenting av monstersprutan, jag är alldeles för upptagen med att skräckslaget vänta på att mina ben ska domna bort. Känner hur paniken kryper sig på när jag inte längre kan känna min kropp under brösten. Börjar vrida mig som en ål på britsen (fast underkroppen ligger helt still, känner inte ett jota), och personalen och Rick har fullt sjå med att lugna mig . En av sköterskorna fixerar mig med blicken, hon har stora bruna ögon och talar lugnande till mig samtidigt som hon klappar mig på pannan. Jag kommer aldrig glömma hennes ögon, eller doften av hennes andedräkt. Med hjälp av henne och en manlig barnmorskestuderande lyckades jag hålla mig hyfsat lugn trots den hemska känslan av att vara helt bortkopplad från brösten och neråt. Barnmorskekandidaten frågar vad bebisen ska heta, och berättar att hans yngsta son också heter Elliott. Rick gör också ett bra jobb, han babblar på om olika saker han vet att jag tycker om. Mitt landställe i Finland, bebisen vi snart ska få träffa, min familj. De nyper mig med peangen för att kontrollera att jag är helt bedövad, sen sätter de igång.  Trots att jag inte känner någon smärta alls så kan jag känna hur de bökar runt därnere, och det känns verkligen som att de möblerar om hela mitt inre. De drar och sliter i öppningen, och även om det inte gör ont så känns det verkligen konstigt. Nu är jag dock så upptagen med att hålla paniken i schack, så jag märker inte så mycket av ingreppet. De har varnat oss innan och sagt; "om bebisen inte skriker direkt så kommer vi rusa iväg med honom". Rick sitter spänt och väldigt nervöst och väntar på att få höra ett skrik. Vi vet ju inte hur pass påverkad bebisen är, vi är naturligtvis rädda att han ska må dåligt när han kommer ut. Jag hör ett 'slurp', känner hur en del av mig lämnar kroppen. Kort därpå hörs ett friskt bebisskrik, och jag hör Rick skratta till av lättnad. "HÖRDE DU JOSSAN??? HAN SKRIKER!!!". Hans lättnad går inte att ta miste på. Följande sekunder kommer jag ALDRIG att glömma, den lyckligaste stunden i mitt liv. De lyfter fram lilla Elliott till min sida av skynket. Jag tittar på honom och tänker förvånat: "han är ju helt perfekt!?". De sträcker fram honom mot mig, och instinktivt lyfter jag fram huvudet och luktar på honom. Den bästa lukten jag någonsin upplevt, jag kan lätt framkalla den även idag om jag tänker tillbaka. Varm hud, fuktig och lite sött doftande. Helt underbart... Han är så fin, så fin, och jag lutar matt tillbaka huvudet på britsen. Äntligen har jag fått se min son,
och han är vackrare än jag någonsin kunnat drömma...



Barnmorskan, Rick och Elliott går iväg för att göra alla undersökningar på bebisen, och de börjar sy ihop mig.
Vet inte hur lång tid det tar, men det känns som att det går ganska snabbt. Jag tänker bara på vad jag just har fått uppleva, och paniken är inte längre lika svårhanterlig. Börjar må illa och kräks över vänster axel, den  manlige barnmorskestuderande torkar upp, och baddar mig med en blöt handduk i pannan. När allt är klart kör de ut mig i korridoren, och jag får hålla i Elliott några sekunder innan jag körs iväg till uppvaket. Rick blir lämnad ensam i förlossningsrummet med sin son, och under den timmen de sitter där ensamma knyter de starka band. Efter en kvart slår Elliott upp sina ögon, och sen tittar han på sin pappa i 45 minuter innan det är dags att hälsa på mig på uppvaket.



Den timmen jag ligger ensam på uppvaket känns evighetslång, men jag väntar med ett leende på läpparna för jag vet att snart kommer mina älskade till mig. Jag har en fläkt under täcket för att hålla värmen i mina döda stockar till ben. Någon i personalen sveper förbi, och jag ber om något att läsa. Han letar fram dagens METRO åt mig, och jag blir väldigt tacksam att få något att fördriva tiden med. Efter vad som känns som hundra år hör jag plötsligt ett svagt barnskrik lite längre bort i rummet, och så kommer barnmorskan och Rick med Elliott rullandes i en liten plastkrubba. Han lyfts upp i min famn, och hittar bröstet med ens.



Förlossningen är över, och jag är salig av lycka där jag sitter i sängen med min son i famnen, och har min älskade
Rick på en stol brevid.
Kärlek.



Fotnot:
Personalen var från början till slut helt underbar, är djupt imponerad av förlossnings- och bb-personalen på SÖS.
I min journal står att anledningen till det akuta snittet var misstänkt syrebrist hos bebisen. Är så tacksam att så inte var fallet, och att han kom ut och mådde så bra. Detta tack vare att de reagerade snabbt och gjorde vad som krävdes för att få ut min lille pojk säkert.
TACK SÖS!!!!!!!!



:)

...kommer förlossningsberättelsen att publiceras, så håll utkik! :)

KRAM

KÄRLEK.
Puss!

Så var denna vecka slut, veckorna bara rusar iväg nu.

Sitter och väntar på att R ska komma med Thaimat, har bara ätit godis idag. :o) Inte så bra, men så kan det bli på slapp-söndagar som dessa.

Kotten ligger i sin liggkorg brevid mig, och snuttar förnöjt på nappen. Han har inte riktigt lärt sig sambandet mellan öppen mun och en napp som trillar ur, så man får peta in den ganska ofta. :D Men som sagt, han är nöjd och glad, och ligger och studerar sin bloggande mamma med stora mörkblå ögon.
Nähäpp, nu blev det visst för spännande här uppe, får ta upp honom i knä't...

Kan glatt meddela att min kära vän i trakten, Sofie, nu har fått sin lilla Oliver! GRATTIS VÄNNEN!!! Fick ett mms, och han ser helt underbar ut! Visade bilden för Elliott, det är ju hans nya vän... :o)
Är fortfarande inte hemma, så jag kan tyvärr inte göra nå't virtuellt grattiskort och lägga upp som jag brukar. Hursomhelst:
JÄTTEGRATTIS till lille Oliver!!! Hoppas vi ses snart med våra små...

Nu hör jag hur dörren öppnas och maten anländer (förhoppningsvis med R :D).
PUSS
/ J och Elliott. :)

Vi har varit på båten och firat syster Reb som hade skolavslutning idag. Hon har varit så himla duktig i skolan, så hon förtjänade verkligen att uppvaktas. :o) Jag är en väldigt stolt storasyster!
Kotten verkade tycka att det var rätt schysst att ligga tryggt i mammas famn och vaggas till sömns av vågorna...



Nu är vi hemma igen, jag och Elliott var i videobutiken en sväng och fick med oss några filmer hem, så nu är det dags för mys.

Kolla här hur tufft klädd lillen var idag:


Sist men inte minst vill jag gratulera läsare Caroline och hennes Dan, som äntligen fått sin efterlängtade bebis; en liten bedårande flicka som ska heta Filippa. Har sett bild på henne, och hon är verkligen jättesöt!!! :o)



Inte nog med det, min vän Sofie som bor här i närheten av mig messade mig tidigare idag och berättade att hon har värkar. Jag är GALET nyfiken som ni förstår, nu har jag inte hört något på ett tag så jag skulle tro att hon ligger och föder barn just nu. :0) Hon ska få en liten pojk, en kompis till min lilla kille alltså. SPÄNNANDE!!!

Nej, nu blir det som sagt mys!

PUSS från oss!

Det blev inga fler inlägg igår, tiden rann ifrån mig i vanlig ordning...

Först och främst: Caroline, jag tänker på er och är jättenyfiken på om ni har fått bebis nu!? Väntar med spänning på en kommentar eller mail från dig... :o) KRAM

Här hemma är det som vanligt! Jag sitter i soffan, och har lille Elliott sovandes brevid mig. Han har inte velat sova så länge inatt, så jag är rätt trött. Nu sover han som sagt, men på dagarna har han en tendens att vakna till ganska tätt under sina sovstunder, så det funkar ändå inte för mig att sova under tiden. Jag får nöja mig med att sitta här och titta på min fina, sovande bebis. :o) Inte fy skam det heller...

Har inte fotat något nytt, så det blir inga nya bilder. Lägger upp en gammal klassiker istället, så det inte blir så trist och färglöst här i bloggen. :o)

Jag är verkligen en 'HOT MAMA'! :D

PUSS från mig och Elliott!!!

Hej alla!
Hinner inte skriva något långt inlägg nu, vill bara skriva att allt är lugnt här hemma.
Skriver ett längre inlägg senare, när jag får lite tid!

PUSS

Vi har varit på BVC idag, och mätt och vägt lillprins.
Han har tagit ett JÄTTEskutt i tillväxten, vi bara gapade när vi såg kurvan. Han har gått upp från 3,5 kg till 3,9 på sex dagar, och växt 4 cm på längden sen födseln. Stooor pojke!!!
Sen påpekade hon igen hur ovanligt vaken och 'tidig' han är i utvecklingen, och då blir jag såklart sådär löjligt mammastolt. Rick blir också pappastolt så det skvätter ur öronen, haha. Men visst får vi lov att vara löjliga, det är ju våran prins det handlar om!? :D

Här är han;




Nu är det dags för lillkillen att få lite mat!
Ses sen! :o)

PUSS från oss.

Vaknade av ett samtal från en blomsteraffär som meddelade att vi får blommor i eftermiddag! :D
Vi är mycket nyfikna på vem detta är ifrån, men det visar sig senare och då uppdaterar jag naturligtvis.

Vi har lite ärenden på eftermiddagen idag, så jag ska snart börja fixa till Kotten lite och göra vagn och skötväska redo.

Allting tar verkligen TRE gånger så lång tid nu, man kan glömma att man kan packa ihop sig lite snabbt och rusa iväg på fem minuter, det inträffar alltid någonting som sinkar en tidsmässigt när man har bebis. Kanske ett överraskningslass i blöjan (hehe) eller en liten Kotte som vill ha 'efterrätt' efter maten, eller en snurrig mamma som tagit på sig skor men inga strumpor (eller tvärtom), eller kanske en pappa som inte hunnit äta.

Rebideb var ju här igår, och det var jättemysigt. Vi kollade film och hade Elliott sovandes på en kudde mellan oss.

Det här känns SÅÅÅ avlägset nu, helt sjukt. Tänk vad snabbt man glömmer. Saknar magen rätt mycket faktiskt, även om jag har mitt älskade barn på utsidan nu istället. :o)
Nu tycker jag magen ser gigantisk ut, men så upplevde jag det inte då. Märkligt. :)


Nu ska jag ta upp Elliott ur sittern, han börjar pipa lite. Min vackre prins!!!

PUSS på er sötnosar därute!
/ J och Elliott!

(Dagens Mamma igår - lite sent...)

Idag låg lilla familjen i sängen till långt in på eftermiddagen. R sov som en liten gris, men det gjorde inte jag och Elliott! Inatt var han vaken till långt in på morgonen, och då hade man kanske kunnat tro att han skulle vara trött idag - men icke! :o) Vi låg iallafall och hade mys alla tre, och åt i sängen framför 'Shrek' på tv (en av mina favvofilmer).
Syster kommer hit senare, det blir mys.
Nu är det dags att byta en viss herres blöja, känner jag. :D

Skriver snart igen,
PUSS från mig och Bebis!

Här hemma har vi haft besök av Kottens mormor och Per igen, och lite senare i eftermiddag kommer hans farmor och farfar hit.
Inatt har vi fått sova ganska mycket faktiskt, iallafall några timmars sammanhängande sömn. De första dygnen var det väldigt ryckigt, jag sov nog inte mer än en halvtimme i taget.
Lillen har fått spädbarnstorsk på tungan, så vi håller på för fullt att doppa nappar och tops i vichyvatten (det ska enligt BVC hjälpa). Det verkar faktiskt börja ge med sig nu, som tur är, så vi kanske slipper medicinering. Det är ju inte farligt, men han verkar tycka att det är väldigt obehagligt när han ska äta, stackarn... :S
Mamma provade att byta en blöja på Elliott när hon var här, det var ganska kul att se hur hon, trots att hon är fyrabarnsmor, inte var riktigt van i situationen. Det var ett tag sen vi var små. :o) Min yngsta syster är faktiskt myndig i år...
Nu gick R och Elliott iväg in i sovrummet för att vila lite, funderar på att joina dem med en bok eller nå't.
Även om jag inte somnar så är det nog bra att vila kroppen!

Tack för fina kommentarer!!!

På åter'seende'! :o)
PUSS / Josephine och Elliott!

Jag och Elliott har varit ute med vagnen och gjort lite ärenden.
Shoppat lite bland annat! Hittade lite fina kläder, känns lite märkligt att kunna köpa plagg utan att förvissa sig om dess töjbarhet. :D Nu behöver det inte längre vara superelastiska material, jag kan faktiskt till och med ha JEANS. Vilken grej. :D

Fast idag blev det myskläder för hela slanten...


Och idag fyller Kotten två veckor!!! :o) Helknasigt vad fort tiden går...



Nu ska jag försöka laga lite mat tror jag, så vi inte svälter ihjäl här hemma! :o)

Hoppas ni har det fint därute tjejor (och kille, vi får inte glömma våran enda kille som mailade och bad om lösen! :D).

PUSS

Har jättestrul med bloggen idag, den ber MIG om lösenord när jag ska lägga upp bilder. :D Sen vägrar den dessutom godkänna mitt lösen, verkar som att blogg.se behöver fila lite på tekniken kring sin lösenordsfunktion.

Vi är jättetrötta här hemma idag, fast natten har varit ok. Det är nästan så att när man får sova liiite mer kommer den enorma tröttheten och sköljer över en ungefär som kvarskatt. Ironiskt! :o)

Idag planerar jag att kanske försöka tvätta lite. Det är dock med försiktiga steg jag närmar mig tvättgarderoben, den är just nu i tillståndet att öppnar man den ens bara lite på glänt så kräks den ur sig smutstvätt över hela hallgolvet i en riktig kaskadspya, haha.

Kottens lilla mormor var här och fikade nyss, och återigen sov han i hennes famn hela besöket. Alla som kommer hit får bilden av en vääääldigt lugn och beskedlig bebis, men vi föräldrar får smaka på ett helt annat humör då och då vill jag lova. Han har ett hett temperament denne lille bebis! :o) Men just nu är han lugn, så jag ska passa på att springa ner i tvättstugan och kolla efter en tid.

Caroline: Nu är det snart dags för dig. Det kommer gå jättebra, mitt bästa tips till dig är att vila ut ordentligt nu innan, det kommer behövas sen. Din kropp ska ju repa sig, och med en liten bebis är det viktigt att du har laddat på energidepåerna bra innan. ÄT och drick ordentligt också!!! Snart är bebis hos er! :o) Det kommer gå super...
KRAM

Ses snart alla!
PUSS, och tack för era underbara små ord i bloggen!
NI ÄR BÄST!

Sitter här och har börjat så smått med förlossningsberättelsen.
Jag vet inte varför riktigt, men det känns lite traumatiskt för mig. Jag har skrivit en liten bit nu, men jag måste pausa lite för jag får lite ångest faktiskt. Men det kan säkert vara bra att få ur sig det också, så jag tar väl upp det igen om en liten stund.
Har valt ut några bilder som jag tänkte dela med mig av också. Bilder från ens förlossning känns ju egentligen väldigt privat, men det är ju också därför jag har lösenordsskyddat bloggen. :o)
Vi får se när den dyker upp som sagt, men nu vet ni iallafall att den är på G!



Vi äter godis och lyssnar på ljudbok här hemma. Kotten sover på en filt brevid, R har precis filat hans små naglar.
Min prins och min kung!

Alldeles precis stängde Rick av ljudet på datorn, tittade på mig och sa; "NU kommer nå't OVÄNTAT!!!".
"Vaddå?" frågade jag med stora ögon. "PUSSPAUS!" svarade han då med lurig blick. Sen fick jag massa pussar, och det smakade bättre än på väldigt länge. Man får inte glömma bort varandra med bebis hemma, det är lätt hänt har jag märkt. Man går om varandra och liksom avlöser varandra hela tiden för att den andre ska kunna klä sig, duscha eller äta något.

De första två dagarna var vi helt förvirrade här hemma, sprang runt som två yra höns och visste varken ut eller in. Vi har fortfarande inte helt koll på alla bitar, men det börjar arta sig. :o) Kotten är ju såklart prio ett hela tiden, och om vi får in lite rutiner, och lite smidighet, med honom så kommer vi nog kunna få lite tid över till varandra sen.

Detta har jag fått att mumsa på!


Nu blir det mys!

Pus på er fina läsare, tack söta för kommentarerna!!!

Idag har tiden sprungit iväg extra snabbt!
Vi köpte en babysitter igår, och den fick kotten testa idag när jag skulle duscha (R var ute på ett ärende). En stund lät han sig distraheras av duschstrålarnas smattrande, men sen trillade nappen ur och så var sirenen igång. :D Vi kallar honom 'geten' ibland, för han låter lite som en söt liten get när han är arg, hahaha.
Mamma fick skynda sig ut ur duschen och rädda den skrikande lille geten, sen blev det mysstund i soffan.



Nu är R hemma igen, och vi borde kanske fundera på middag. Sen vi kom hem har R skött all matlagning, jag känner inte att jag orkar engagera mig i mat riktigt. Man rycker åt sig något snabbt för att mätta magen liksom. Tur att jag har R som 'tänker' åt mig, annars hade jag nog glömt att äta helt.

Nu börjar Kotten vifta med armar och ben där han ligger brevid mig i soffan, dags att ge lite uppmärksamhet tror jag!

Ses senare!

PUSS

Min lille prins trivdes ypperligt i famnen på mormor... :o)

Nu blir det snart godnatt här, ska bara mata Kotten lite och göra honom redo på att sova i (förhoppningsvis) några timmar.

GODNATT KÄRA NI!
/ J och Elliott!

Hej alla!
Vad glad jag är att ni har hittat hit, vet att det har strulat för en del. Hoppas att de som inte lyckas med inloggningen mailar mig så jag kan hjälpa dem... :S

Tack för era söta kommentarer!!! Visst är det lite mysigare nu när bloggen är 'skyddad'? :D Det känns lite hemtrevligt liksom...

Elliotts mormor och hennes Per är här och spanar in Kotten för första gången! De bor i Göteborg, men är nu uppe för att umgås med oss.


Lille Kotten i babyskyddet tidigare idag.

Nu sover Kotten, och mamma och pappa ska ha lite mysig vuxentid framför en film.
Ingen idé att vi lägger oss än, Elliott har en intensiv vakenhetsperiod på sena kvällen som kommer infinna sig om nån timme eller så skulle jag tro. Så innan dess är det inte lönt att lägga sig!

Hoppas ni har haft mysiga kvällar därute!
Jag är fortfarande dålig på kommentarssvar, min bloggtid går uteslutande åt till att knåpa ihop inlägg. Menar inte att vara otrevlig på något vis, jag blir väldans glad av era gulliga ord!

Ses snart igen...

PUSS från oss!

Det verkar som att många av er har hittat hit igen, dock inte helt utan problem i vissa fall. Syrran min kommer fortfarande inte in, skitkonstigt. Vet att vissa har fått försöka både länge och väl innan det hux flux plötsligt funkat. Jag säger då det, helt och fullt kommer jag nog aldrig förstå mig på så'na här nymodigheter som internet. ;)

Känns iallafall skönt att bloggen är lite mer privat nu än innan.

Här har ni första familjebilden! Kotten har blivit introducerad för napp redan som ni ser, efter att vi rådgjort med bvc.
Det funkar bra för oss! Det sägs skydda mot PSD, så nojiga jag tycker att det känns lite bättre om han tar napp när han ska sova.


Och här har ni dagens mamma:


Nu ska jag passa på att plocka lite här hemma medan Elliott sover.
R kämpar på med städningen, men det är inte lätt för honom att hålla efter allt helt själv, det skitas ner i väldigt takt här hemma just nu. :)
Tvätten ligger intryckt i drivor i tvättgarderoben, har inte ens orkat gå ner och titta efter en tid.
Ett tips till er som snart ska ha era små; sänk ambitionsnivån hemma när ni kommer hem. Låt skiten ligga tills det lugnat sig lite, annars går ni in i väggen.
Jag kraschlandade på soffan igår, orkade knappt lyfta varken ben eller armar. Då tog R mig i handen, bäddade ner mig i sängen och lät mig sova ostört. Vaknade som en ganska ny människa sen. Under tiden satt R och försökte jobba framför datorn, med Elliott i knät, samtidigt som han försökte äta lite mat själv. Vem har sagt att killar inte har simultankapacitet? :o) Jag bland annat misstänker jag, men JAG TAR TILLBAKS! Älskade R!!!

Återigen, välkomna in i den privata bloggen!
Här ska vi ha skoj!!! :D

Det verkar som att det funkar att hitta hit, superbra tjejer! :o)
Här är det fullt upp, hinner inte med nå'nting alls. Idag har Elliott varit väldigt kinkig, vet inte om det kanske är magont som spökar... :S


Såhär pigga är vi...

Förlossningsberättelse kommer, måste bara skriva den först. Vem vet när jag får tid med det. :o)
Nu kallar Kotten...

PUSS från oss!

Hejsan vänner! Här kommer bara en snabb uppdatering, har händerna fulla idag.

BVC-sköterskan har varit här, och vi har vägt lillkillen. Han har redan tangerat sin födselvikt med råge!!!
En annan kul grej var att när hon kom in och skulle hälsa på mig så vände Elliott på huvudet för att kolla vem hon var. Så gör de vanligtvis inte förrän de är minst en månad, sa hon. :o) Vi har ju hela tiden känt att han är väldigt 'vaken' av sig, och det tyckte hon också.
Vi konstaterade också att han redan är väldigt stark, tror han brås på sin far den här lille saken. Inte brås han på mig iallafall, inte i den aspekten. :D

Måste rusa igen, men nu vet ni lite om hur våran dag sett ut hittills.

KRAAAAAM

Jag är SÅ glad att jag har min man nu. Jag är så trött, så trött, så trött, och det är han också men ändå drar han ett superstort lass här hemma för att underlätta för mig.
Idag har jag mått rätt illa igen, och varit svintrött, men R har tagit Elliott massa så jag har kunnat sova. Sen har han städat lägenheten också, så slapp jag tänka på det. OCH lagat mat till mig och serverat mig där jag satt framför tv:n.
MIN ÄLSKADE MAN!



Nu sover Elliott på mitt bröst. Lilla söt-unge! Älskar när jag ammar honom, och han riktigt fixerar mig med blicken och sträcker upp en hand mot mitt ansikte och sen låter den vila på mitt bröst. Han är väldigt vaken av sig den här lille saken.
Vi har redan börjat göra grimaser åt honom, såsom att lipa - och han är med och härmar! Det tycker vi är skitcoolt. :)

Nu ska jag slänga alla mina "fina" krukväxter som la ner verksamheten totalt när vi var på BB. :D

Så här ser förresten kängurupåsen ut efter 10 dgr:

Svullnaden kring snittet har lagt sig rejält faktiskt, gick snabbare än jag trodde. Är inte öm längre heller, det har läkt superfint. Det enda som syns är några elaka blåmärken som jag fick, men jag har å andra sidan väldigt lätt att få blåmärken. De bleknar ju också...


PUSS!

(Jag vet att jag är svindålig på att svara på kommentarer, det blir bättre...)

Hjälp. tiden rinner verkligen iväg med en liten bebis i familjen.
Hemmet är kraftigt eftersatt trots att vi (främst R) försöker hålla efter så gott det går.
Vi är som två zombies bägge två just nu, och somnar vid varje tillfälle som ges.

Såhär pigg såg R ut igår. :)


Nu har vi besök av vår kära vän Emil. Han hade med sig presenter till Elliott, en liten sparbössa med en kotte i. :D

Passar på att fråga igen, har alla fått de nya mailen med lösenord? Det gamla användarnamnet var tydligen för långt...
Hör av er snarast om ni inte fått de nya uppgifterna!

KRAM från oss!