Trixar!
Sitter här och har börjat så smått med förlossningsberättelsen.
Jag vet inte varför riktigt, men det känns lite traumatiskt för mig. Jag har skrivit en liten bit nu, men jag måste pausa lite för jag får lite ångest faktiskt. Men det kan säkert vara bra att få ur sig det också, så jag tar väl upp det igen om en liten stund.
Har valt ut några bilder som jag tänkte dela med mig av också. Bilder från ens förlossning känns ju egentligen väldigt privat, men det är ju också därför jag har lösenordsskyddat bloggen. :o)
Vi får se när den dyker upp som sagt, men nu vet ni iallafall att den är på G!
Vi äter godis och lyssnar på ljudbok här hemma. Kotten sover på en filt brevid, R har precis filat hans små naglar.
Min prins och min kung!
Alldeles precis stängde Rick av ljudet på datorn, tittade på mig och sa; "NU kommer nå't OVÄNTAT!!!".
"Vaddå?" frågade jag med stora ögon. "PUSSPAUS!" svarade han då med lurig blick. Sen fick jag massa pussar, och det smakade bättre än på väldigt länge. Man får inte glömma bort varandra med bebis hemma, det är lätt hänt har jag märkt. Man går om varandra och liksom avlöser varandra hela tiden för att den andre ska kunna klä sig, duscha eller äta något.
De första två dagarna var vi helt förvirrade här hemma, sprang runt som två yra höns och visste varken ut eller in. Vi har fortfarande inte helt koll på alla bitar, men det börjar arta sig. :o) Kotten är ju såklart prio ett hela tiden, och om vi får in lite rutiner, och lite smidighet, med honom så kommer vi nog kunna få lite tid över till varandra sen.
Detta har jag fått att mumsa på!
Nu blir det mys!
Pus på er fina läsare, tack söta för kommentarerna!!!
Åh, pusspaus lät trevligt! Och godis lät inte helt fel det heller! Ha en trevlig kväll!
Hej hej. Måste börja med att skriva så fin E är. Sedan tror jag precis som du säger att det kan vara nyttigt att få skriva av sig jobbiga upplevelser, på ett sätt bearbetar man de. Trevlig kväll
ps, påsen såg smarrig ut :)
Det tar tid att landa!! Det är ju en helt ny liten människa man ska lära känna! OCH man ska försöka hitta sina nya roller som föräldrar också...inte helt lätt..man får ge det tid helt enkelt:)
Pusspauser, känns dock som en ypperligt bra grej, för att hålla lågan uppe lite grann mitt i allt kaos:)
kram
Hej, nu har jag hittat hit igen. Jag hade inga problem med inloggningen men har inte haft tid att läsa bloggar. Din lille Elliot är så söt.
Kotten ser sååå gullig ut! Vad mysigt det ser ut när han ligger och sover på era bröst.
Jag är så sjukt nervös nu så det känns i hela kroppen, mår så illa, är ju bara några dagar kvar nu tills bebisen kommer. Har du nåt tips på hur man ska göra för att känna sig lugn inför ankomsten? Som sagt, galet nervös, vet inte hur jag ska klara detta...
Vad gosigt och mysigt bilderna ser ut på er och lille kotten :=). Ni är så fina så!
Att känna sig vilsna i början har jag hört är väldigt vanligt :) När C och M (C är kollega) fick sitt första barn så hade de satt sig i soffan hemma och tittat på varandra med frågande blick "var gör vi nu??" :=)
Tror också att det är bra att bearbeta, ta lite i taget och låta allt smälta. Många av mina vänner/kollegor har fått bebbisar eller är gravida så man får höra olika berättelser. En vän fick också göra akut kejsarsnitt och hon sa att det tog tid att bearbeta fast allt gick bra och så och lille E mådde bra, men det är en process som får ta tid. så ta det lugnt och ta hand om dig.
Gott med godis! Å pusskalas!
oj, bidde ett långt inlägg :)
Kram kram/Regina
Jag vet inte vad jag ska skriva mer än: KRAM PÅ DIG! Och att allt kommer att bli så bra, ni är underbara människor!
Mysigt det såg ut, var glad över att du har en sån underbar andra hälft som inser vad som behövs! :)
Ja herregud vi var som yra höns första 2 veckorna innan sambon gick tillbaka och jobbade då helt plötsligt fick jag och Axel in rutiner :) Men man lever verkligen i en bubbla första dagarna, tycker det är svårt att komma ihåg nu ett halvår senare man var så himla uppslukad av allt! Men jag tycker ni fixar det galant!
Stora kramar till er!
Vilken underbar kille du hittat! Riktigt mysigt ju. Och vilken otroligt söt rumpa Elliott har! Jag vill klämma på den :) Puss
Jag tror att det är en bra bearbetning att skriva ner förlossningsberättelsen. Sen är ett tips att när det gått en liten tid - ringa o boka tid med ngn barnmorska (förslagsvis ngn som var med) och träffas för att gå igenom förlossningen och dina tankar o känslor gentemot deras "syn" på det. Har hört en del som gjort det efter en jobbig upplevelse och det har hjälpt dem. Lite KBT inför framtiden =)
Kram
Förstår dig precis för så känner jag med!! Skönt att läsa att jag inte är den enda som känner så. Men nu har man sin fina bebus brevid sig och då blir det så mycket lättare. Ha en underbar helg med man och kotte och ta hand om er!!
kram Therese&Linnea
Vilken mysig bild på R och kotten =)
Är säkert jättebra att skriva ner förlossningsberättelsen, hjälper till att berabeta allt, sen väljer du ju själv om du vill dela med dig av den eller inte =)
kram
