(Inte så jätte-) Liten uppdatering!
Elliott lär tycka att det är väldigt tråkigt imorgonbitti när vi kommer ner i vardagsrummet och Oliver inte sitter där på mattan och väntar som han brukar göra. De ropar på varandra på morgonen när de vaknar, så himla gulligt. :o)
Vi var på Zoo häromdagen, i grannstaden. Riktigt fint väder hade vi, det var urhärligt.
Kolla här då, vad vi skrattade när vi lade över bilderna när vi såg denna bild. Blev tvungen att göra en kul grej av det...
Ska snart lägga mig, börjar bli trött. Har tidigare kunnat sitta uppe hela nätterna, men det har börjat ändras så smått. Jag blev för utmattad helt enkelt. Elliotts sovrutiner är dock GULD värda, han sover så bra så det är löjligt.
I princip ALLTID 12 timmar i sträck utan ett enda uppvak, ofta till och med 13 timmar, ibland 14. Undrar då och då om han sover FÖR mycket, men å andra sidan sover han nästan ingenting på dagarna längre. Eventuellt nå'n liten powernap på en halvtimme, men även de börjar bli sällsynta. Han har alltså gått över till att sova bara på nätterna, men å andra sidan väldigt länge. Vi kunde inte ha det bättre!!! Han har sovit hela nätter sen han var fyra månader, det är bara antalet timmar som har ökats på. Tidigare somnade han dock väldigt sent, men även det har rätat ut sig nu.
Jag nattar ALLTID honom genom att ligga brevid honom i sängen och sjunga, gosa och ibland läsa saga. Detta gör jag tills han somnar. Vissa vill lägga barnen att somna själva, och det funkar jättebra för dem - något jag respekterar helt och jag är säker på att de föräldrarna vet vad som är bäst för just sitt barn. Jag tror dock inte på det sättet att natta i vår familj, utan är tvärsäker på att jag gör rätt i att vi får den mysstunden tillsammans. Eftersom Elliott sover så bra, är jätteharmonisk på dagarna och verkar vara väldigt trygg så känner jag mig bekräftad i att vi har en bra rutin (bra för OSS). Jag tror att man kan kalla mig en "AP-förälder" (attachment parenting) i mångt och mycket, men jag sitter inte och läser på om det och försöker leva efter det - det är snarare så att jag har märkt att det överensstämmer med mina värderingar. Jag tror på mycket närhet och kärlek på barnets villkor. Det värsta jag vet är när föräldrar tror att de ska uppfostra sina spädbarn genom att inte skämma bort dem för mycket med närhet och kärlek, hur kan man tro att ett barn kan bli bortskämt med uppmärksamhet? Sån't gör mig skogstokig. Jag har upplevt ett väldigt hemskt exempel på detta när jag var barn, i en familj vi träffade ibland. Jag ryser bara jag tänker på hur de behandlade sina barn, det var arga skrik, fula ord och skäll som svar när barnet sökte uppmärksamhet. Usch...
Jag och Sofie pratade mycket om det när hon var här, vi har olika sätt att natta våra barn men är rörande överens om det här med vikten av att ge sitt barn mycket kärlek och bekräftelse av deras personer. Båda våra små är väldigt trygga och harmoniska små pojkar. :o)
Jäklar vad långt det blev, som ni märker är det ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och som är viktigt för mig. Behövde visst skriva av mig lite. :o)
STORA KRAMAR till er,
Jag håller med dig fullständigt! Jag nattar Moa på samma sätt som du gör med E, och hon är en trygg och harmonisk liten tjej om dagarna. Jag har provat det där med att lägga henne själv i sängen, men det mår vi alla bara dåligt av så det lade vi ner lika snabbt som vi började! Man kan aldrig skämma bort sina små med för mycket kärlek! Blir också galen av sånt skitsnack! Är det närhet och trygghet ens barn vill ha, ja då ska de ju få det! Jag kan inte förstå hur man som förälder INTE vill ge det??
Kram kram!
Jag nattar Benjamin på ungefär likadant sätt som du gör. Jag ligger brevid och ger vällingen och stryker han på magen och kinderna och pussar honom godnatt. Sen vänder han sej om och bullar in sej intill mej och somnar :) Sen lyfter jag över honom till sin säng och där sover han gått. Oftas inga uppvak under natten men ibland vill han ha nappen. :)
Håller också med!!Den stunden/rutinen är superviktig och den kommer bli om inte ännu viktigare sen när han kanske går på dagis och ni jobbar och inte ses lika mycket på dagarna som nu! Den bästa stunden på dagen enligt mig, när man läser saga, ligger och småpratar och sjunger:) Agnes har alltid varit trygg i sin säng ända sen hon var spädis och har nästan alltid bara vänt sig om och somnat efter välling och gos och sång. Aldrig några problem. Under vissa perioder och faser har hon visat tydligt att hon vill ha oss nära tills hon somnat och då har hon fått det. Det är ju viktigt att man lyssnar på sitt barn och läser av. Alla föräldrar känner ju just sina barn allra bäst och gör det som är bäst för dem. Det är sorgligt att vissa går emot sin egen intution bara för att de tror att de måste göra enligt nån viss metod eller så. Skit i metoder. Sunt förnuft och lyssna på sitt barn och sitt hjärta är vad som gäller:)
