mypregnancy

Klockan är jättemycket, men vi har en liten kinkig och sovvägrande kille här hemma som har vaknat upp från sin nattsömn och inte verkar vilja komma till ro igen. Det är lite jobbigt eftersom han somnade väldigt sent från början, och när vi äntligen lyckats få honom att somna och bäddat ner honom i sängen, släckt lampan o.s.v. - så vaknar han strax igen och är verkligen TOKpigg. Jag läste nå'nstans att barn i denna ålder gärna vaknar upp på nätterna och vill vara vakna, eftersom de längtar efter busandet och skojandet från dagarna. Det känns rimligt, han vaknar nämligen med ett stort leende och en förväntansfull blick, typ: "jag powernappade lite men nu är jag vaken igen mamma, vad ska vi hitta på för skoj nu då??? :)".
Just nu ligger han i sin pappas famn och tuggar på en leksak, icke att förglömma är ju det faktum att han har en tand på väg upp - bara en så'n sak kan ju ställa till det rejält med nattsömnen. Vi är således inte så jättebekymrade över att han är vaken just nu, vi kommer nog på rätt köl med sömnen snart igen.
Värre är det med R och mig, vi är utpräglade nattmänniskor som ni vet - och jag känner att det är dags att försöka ändra lite på vår dygnsrytm. Det är dock lättare sagt än gjort, jag är ibland på väg i säng lite tidigare, men då är R oftast inte i samma fas, och det känns jättetråkigt att lägga mig utan honom, så det blir oftast ändå att jag väntar in honom. Vi får se hur vi lyckas!

Här är jag och Elliottenkotten idag när vi väntade på R på stan, innan middagen;



Det där med tungan är hans nya grej tydligen, han sträcker gärna ut den och låter den hänga så en stund och kollar sen våra reaktioner. Det ser ju skitroligt ut, så vi skrattar gott åt det och det är väl det han vill åt. :o)

Nu ska vi se om vi kan natta om bebis!

Har fått en hel del nya läsare idag, ni får gärna berätta vilka ni är, alltid kul att veta! :o)

KRAM på er
/ J och Kotten.

Trackback-URL för detta inlägg: